Tårarna strömmade nerför den lilla pojkens kinder medan han skrek i protest, med sina små nävar hårt knutna kring en skrynklig blå klubba. Ljudet av saxen nära örat fick honom att gråta ännu mer. Han hade aldrig varit så rädd – varje drag i hans trassliga lockar kändes som ett svek. Mannen som klippte honom försökte lugna honom med mjuk röst och varsamma händer, men pojken lät sig inte övertygas. Hans vilda, gyllene hår – en gång stoltheten i alla familjebilder – föll nu i tovor på golvet.
Det kändes som att det aldrig skulle ta slut, rummet fylldes av snyftningar och utspritt hår. Till slut var det över. Pojken tittade i spegeln, ögonen fortfarande blöta, och mötte en spegelbild han inte kände igen. Det flödande håret var borta, ersatt av en chockerande kort och ojämn frisyr. Resultatet lämnade alla mållösa – det var inte bara en klippning, det var en oväntad förvandling.