Hon satte sig ner med en blandning av nervositet och förväntan, hennes långa mörka hår vilade över axlarna som en välbekant trygghet. När klipparen började surra blundade hon och kände hur varje lock föll. Först fanns det tvekan, till och med en smula känslosamhet, men snart förvandlades det till ett lugnt accepterande.
Med varje drag släppte hon taget – inte bara om sitt hår, utan även om gamla versioner av sig själv. När förvandlingen var klar öppnade hon ögonen och såg i spegeln en djärv, modern look. Hennes korta, stiliga frisyr utstrålade styrka och elegans. Det som började som ett modigt steg slutade som en hyllning till förnyelsen.